lördag 27 november 2010

Ny blogg!

Bloggen har flyttat.

Häng med till den nya adressen så bjuder jag på tårta, eller pengar om du föredrar det...

http://springforfan.se/

tisdag 23 november 2010

Hej muskeldoktor...

Den goda nyheten är att jag kan fortsätta äta ägg, den onda att jag har en muskelbristning i vänster baksida lår.

Naprapaten på min högra axel gör tummen upp åt bondomelett, han på den vänstra säger 6-8 veckors vila med rehabövningar, där dom första 10 dagarna är totalvila; inte ens cykla till jobbet eller lyfta pianon med underbenen...

För 5 år sen hade ju den där påtvingade vilan låtit som en våt dröm, men idag känns den mest som nåt torrt och tråkigt.

Nu ska jag passa på att åka påfrestande mycket hiss i veckorna två...

Här en fantombild på vänster framsida lår:

söndag 21 november 2010

Först i mål på Tömilen!

Plötsligt händer det! Det är inte ofta man är förste man som korsar mållinjen med en segergest, men i lördags hände det. Heja mig!!

Tömilen på Norra Djurgården i Stockholm. Härligt blött och skitigt underlag i kuperad terräng, småkyligt, fantastiskt arrangemang med suveräna funktionärer utmed hela banan. Varvbana på 5 kilometer som sprangs två gånger, och först i mål blev jag...

Kände ju redan efter någon kilometer att baklåret, eller lårbaken, inte smakade tårta idag. Hoppades på bättring när musklerna blivit varmare längre fram, men inte då, idag ville vi olika, övre lårrumpan och jag. Funderade länge på att göra som Jens Voigt i korta klippet här nedan...



...men valde istället att avbryta med stil efter ett varv, avstannande över mållinjen med armarna i skyn. Först i mål med segergest! Men det var på håret att jag ens fick kliva av där, målfunktionären trodde jag tagit fel och försökte knuffa ut mig på det avslutande varvet, och tyckte sen att jag såg alldeles för glad ut för att bryta ett lopp...

Jag visste nog redan från början att det inte skulle hålla, så det fanns ju ingen mening med att stå där och se ledsen ut tycker jag. Låter det istället gå åt helvete med lite stil...

Men visst, trist med krassligt nedre rumplår, men ändå, på något sätt skönt att äntligen känna smärta som sitter kvar och inte är nåt hjärnspöke. Tidigare har den bara känts sporadiskt vid spring, nu satt den där hela kvällen.

Snart: hej muskeldoktor!

Men inget ont som inte bjuder på något gott att dricka också, för efteråt blev det gatlopp till puben med fint sällskap.

Här jag och Löparjanne, alldeles innan någon lade nåt konstigt piller i ölen som fick oss att börja ge löften om både den ena och den andra löparresan...

fredag 19 november 2010

Hej Tömil, hej gubbatjuv....

Jo, det blir Tömilen i morgon lördag, men inte springa hårt, utan springa mjukt så mjukt, och njuta av både öl och dryck efteråt.

Och apropå det, ponera att jag länge velat köpa en ny cykel, och nästan välkomnat att den gamla, fullt fungerande cykeln, ska bli stulen så jag med gott samvete kan köpa en ny, säg att någon norpar den, samtidigt som det ljudlöst faller några träd i en öken, har min cykel verkligen blivit stulen då?

Men jodå, även fast jag välkomnat en ny cykel känns det, nu när cykeln min blev stulen till slut, som en massa strul och bök att köpa en ny så jag ångrar mig en smula. Hej gubbatjuv, du som stal min sköna gubbacykel, trots den lilla gnuttan 'blessing in disguise', du slipper inte undan mina voododockor ikväll...

Här en till hjärtlös tjuv:

måndag 15 november 2010

Pulslös, fartlös, tidlös...nästan helt naken!

5.6 km, ca 33 minuter, kanske, men helt säkert fortare än så. (Glömde klockan på jobbet). Skulle ju bli ett lugnt testa-kroppen-pass efter en tids aktiv ohälsa, så jag lurar kroppen med siffror - vi säger 33!

Snart åker vi igen, här på bloggen, om ni finns kvar?

Här en bild på mig (som det känns) utan gps- och pulsklocka:

torsdag 11 november 2010

Ordsnål

30 minuter, 4.7 kilometer. Häng kvar, tids nog får orden liv igen...

lördag 6 november 2010

Min kropp skrattar åt mig

Hörru kroppen, jag kan ta att jag är ur form efter ett hälsouppehåll, men du behöver väl inte bli så upphetsad av det?

Lätta återhämtningsjoggen hinner inte bli mer än några minuter gammal när jag kikar ner på pulsklockan och ser att pulsen har rusat på betydligt snabbare än mina ben. Den är så upphetsat hög att jag nästan blir generad och börjar undersöka orsaken, men riktigt så upphetsande var det tack och lov inte..

Men, men, sent ska skyndaren vakna, och efter halva rundan insåg jag det för bäst att varva löpningen med gång för att inte provocera kroppen i onödan. Hör du det, kroppen? Jag vill ju att vi skrattar med, inte åt varandra!

Med facit i hand hade jag lika gärna kunnat stanna hemma, ligga i soffan och tänka på äggmackor i 30 minuter för att uppnå samma pulshöjande effekt.

Här en klassisk bild på upphetsad (titta noga!) amerikansk vicepresident, och en korvgubbe:

onsdag 3 november 2010

Frökenskadad löpartalang

Jo, men även min slaka handled som alldeles för effektivt hindrar mig från att mota bort långsammare löpare i spåret just nu...

Det myckna strandsittandet i Portugal, med händerna lite fräckt nedstuckna i sanden bakom ryggen, det var där och då jag märkte hur svaga mina armhänder är. Om Arne Tammer fortfarande var i livet skulle nog mina händer behöva ge sig på honom en kvart om dagen, men nu då? Mina arma händer....

Här en fartskadad löpare som inte kan hålla fingrarna från pianot:

måndag 1 november 2010

Marathonåland i bilder...


Eckerölinjens välkomnande käftar har alldeles strax slukat lite knappt 1100 ivriga marathonlöpare och spritälskare...


På en kobbe några sjömil från Eckerö satt författaren Mikael Paasikivi och såg nöjd ut, och det har han ju all anledning att vara för tidigare i år släpptes hans debutroman - "Guld i blodet".


Träffade Janne (loparjanne.se) med sällskap på båten. Bara sett honom online tidigare, skitkul att träffas även offline! Här fotad från multipla håll på bussen från Eckerö till Mariehamn...


...och här med undertecknad, framme i Mariehamn. Mina tabletter har inte börjat verka ännu, därav det buttra hamstersmajlet.


Årets kock i Sverige år 2000, Mikael Björklund, krögar krogen ÅSS Segelpaviljong på Åland. Det såg stängt ut, men nog stod det en ensam figur i kockmössa någonstans långt där inne, så vi knackade på. Mikael kom och öppnade, men tråkigt nog hade dom bara öppet för bokade sällskap.


Nattklubben på Hotell Arkipelag bjöd till en början på ett ganska spartanskt liv och leverne, men efter...


...några drinkar och en flaska vin var inte ett öga marathonskarpt! Just här kan man se hur löparformen börjar ta fart på allvar, med endast några få timmar kvar till start.


Ålänningarna kan vara lite blyga till en början, men ju längre kvällen led, desto fler var det som vågade släppa loss på dansgolvet. Här Jussi och Tarja som vi lärde känna lite grann...


Morgonen efter, målgång på ett grådimmigt Wiklöf Holding Arena.


Här kämpar sig Hans Furuland från Uppsala Löparklubb i mål på fina 3:07:45. Jag har ingen aning om vem du är Hans, men om du skulle råka läsa det här: bra jobbat, såg bra ut från sidan där vi stod, löpsteget å allt!


Damvinnaren, Susanna Raitamäki från Turku (3:07:14), intervjuas av någon som ser ut att vara Ålands svar på Sven Plex Pettersson.


Plötsligt händer det...den stora klädkalabaliken! Kvinnan till höger har gått i mål men irrar strax därefter tillbaka in på banan för att hämta sin kappa en bit därifrån. Mannen till vänster försöker ihärdigt avstyra det hela, och lyckas till slut. Ni kan andas ut nu...


Mina världsmästarögon lyckas urskilja att Janne kan vara på ingång redan nu, långt före förväntat, och mina vana trogen...

video

...slutar jag fota i stridens hetta, och lyckas istället av misstag fippla till en alldeles för sen videoinspelning på målgången.


After Mara, lite grann som After Afro i Portugal, fast helt annorlunda. Personbästa på maran för övrigt (3:47:26), bra jobbat!


Båtbistrobord ljuva båtbistrobord...
.

söndag 31 oktober 2010

Ich bin ein Mariehamner...

...men framför allt är jag trött och mör som en trött och mör en, efter marathonhelg på Åland. När min kropp kvicknat till kommer en matig reseberättelse om en löparhelg från den soliga sagoön i öster.

Här en teaser på gångna helgens hårmode:

fredag 29 oktober 2010

Hej Åland Halvmarathon i helgen...

...och heja finsk löparsisu!


(Lånat denna från Löparjanne)
.

torsdag 28 oktober 2010

Google löper amok i löparblogg

Plötsligt händer det! Efter tio år av nästan hundraprocentig excelens har jag stött på en Google-produkt som inte riktigt världsmästarlevererar - Blogger!

Nog så irriterande smådetaljer fungerar inte som de ska, och när jag googlar på en lösning märker jag att saker och ting har varit trasiga under lång tid utan att bli uppmärksammade av det mindre företaget (Blogger) som ägs av det större (Google).

Jag funderar på att byta bloggverktyg till Wordpress, men är lite osäker...

På plussidan ligger ett (sannolikt mycket) bättre och kraftfullare verktyg; på minussidan ligger en lite sämre bloggadress, samt att jag antagligen kommer förlora en del läsare som prenumererar på blogginlägg med RSS.

Så, vad säger ni veteranbloggare där ute: Should I Change or Should I not?

Här en annan karl, också grubblande, också i skägg:

onsdag 27 oktober 2010

Sjuk gymnast stärker min rumpa och plånbok

Jo, jag borde kanske sluta äta dom där rubriktabletterna och löpsedelsvamparna, men oj så gott dom smakar!

När jag tidigare haft problem med lårmuskler och hälar har jag glatt och, kanske framför allt, raskt gått till naprakiropraktipaterna! Dessa tvåtusentalets alkemister som förvandlar krämpor i våra kroppar till guld i deras italienska skinnplånböcker från Piero Tucci...

Finns det för övrigt någon som, i nyktert tillstånd, kan skilja en naprapat från en kiropraktiker?

Med detta sagt, när jag nu har dragit alla över en och samma kam, kanske det är värt att påpeka att man nog inte ska dra alla över en och samma kam, så: man kanske inte ska dra alla...well, you do the math!

Vid två tidigare skador (lår, häl) har jag gått till en naprapat, vilket slutat med multipla behandlingar med akupunktur och elektricitet á 400 kronor stöten. Vem vet, det kan säkert ha hjälpt, men jag har en gangande känsla (jag stavade fel på "gnagande", men det blev för vackert fel för att jag ska ändra på det) av att det som verkligen hjälpte i dessa fall var själva vilan från löpningen, inte nålarna och elchockerna.

Därför provar jag nu en sjukgymnast med ett ömmande baksida lår, och redan nu ser det mycket bättre ut; ordinationen blev (i) rumpstyrketräning för att avlasta baksida lår, (ii) annorlunda stretching, (iii) gummibandsövningar för lår och (iv) plånboksavlastande noll återbesök.

Utöver det så kan jag springa om det inte gör ont, och vice versa. Eftersom den enda brådska jag har är att vara löpfärdig i slutet av november när träningsprogrammet för Stockholm Marathon drar igång, dvs ingen akut brådska, så väljer jag att vila låret ytterligare en vecka med spinning och styrketräning.

Därmed inte sagt att det inte blir något Åland Halvmarathon till helgen...

Här några fräcka akupunkturposér:

tisdag 26 oktober 2010

Spökchock på löparblogg!

Jodå, chocken har precis lagt sig men helt bra lär det nog aldrig bli...

När andra fegar och håller sig med spökskrivare så gör jag detsamma, men helt annorlunda. När Bert Karlsson ("Berts fräckisar") använder spökskrivare för att just skriva, gör jag precis tvärtom:

När det gått några dagar utan uppdatering på denna blogg så är det min spökskrivare som inte skrivit något!

Jag använder en ung Bengt Bedrup (till vänster) som spökskrivare, och jag är faktiskt riktigt nöjd med honom!

Sen tidigare har jag ju snubben till höger som komplementbloggare, och låter honom ta hand om de där tramsiga och fåniga inläggen.

(Jag har för övrigt lite dålig koll på hur mycket han, komplementsnubben alltså, skrivit på senare tid. Har ni sett mycket av honom här på bloggen?)

Jo, just det, veckans träning ju! Måndagen var ovanligt frikostig och bjöd på både ett core-pass och en favorit från förr - nakenspinning! Idag var lite snålare och jag fick nöja mig med ett påklätt spinningpass...

Det där core-passet var för övrigt en bedrövlig upplevelse. Sköna muskelövningar, men det var också allt som var skönt! Instruktören, instruktionerna, ljudvolymen, den korta tiden (30 min), hetsen till nästa muskelgrupp, hela upplägget. Kontrasten mot suveräna instruktörer och instruktioner på strandplankan i Portugal kunde inte ha varit större...

Löpningen får vänta lite då jag är som den där ärten på prinsessan och har mig med en ömmande baksida lår. Mer om det efter att en sjuk gymnast fått klämma på mig i morgon onsdag. (Kanske Veronica Wagner, eller har hon kommit tillbaka från sin sjukdomsskada?)

Och jo, jag får ju inte glömma detta: jag vet inte om ni fantastiska kommentatörer kommer tillbaka och kikar på kommentartråden igen, för jag svarar allt som oftast, dvs alltid; t.ex. till Ulrica: "Oj...Tack som fan, du med!...Och hoppas..."

Och dubbeljo, jag måste ju tipsa om Sveriges just nu roligaste löparblogg! Skynda er att läsa innan hon väljer att börja blogga om nakenlöpning enbart, på finska...

Här Paavo Lipponen som utövar fräck, finsk maktpolitik i Karlebyfrågan:

fredag 22 oktober 2010

Skäggiga löpardamen!

Mjah, möjligen överdriver jag en smula och talar om mig själv i onödigt positiv dager här, men minst en av två i rubriken kan stämma in på mig. Eller, jo, även skägget faktiskt, jag har ju låtit vildhåret kring haka och kind växa fritt sen träningslägret i Portugal.

Vi kallar det för fartskägg, jag och Jarmila!

Jomenvisst, hon sprang ju som om hon hade stulit en cykel den där julidagen i München, 1983. Jarmila Kratochvilovas världsrekord på 800 meter står sig än idag, och närmare en skäggig löpardam har väl idrottsvärlden aldrig varit.

Så  när cyklister, simmare och pistolskyttar väljer att raka av sig hår från såväl haka som ben i jakten på sekunder, hundradelar och tior, då väljer jag skäggiga kärringen motvalls och gör tvärtom.

Vem vet, jag kanske blir så framgångsrik att cirkusdirektörer kastar pengar efter mig?

Jodå, löpningen kommer snart igång på riktigt igen, men var sak har sin tid. Nu skäggvård, sen springtid...

Här några skägglösa doktorer som övar moves till dansgolvet: